Vandring på Lofoten

Jag och ett gäng hade planerat en Sarekvandring i augusti men på grund av tidsbrist blev det Lofoten istället, och det blev inte fy skam. Vi tog nattåget från Stockholm till Narvik, och därifrån buss till Svolvær där vi kom fram ca kl 20, varefter vi gick upp mot Tjeldbergtinden och slog läger.

Svolvær.

Utsikten såg inte sällan 'trollig' ut.

Dagen efter ankomsten till Svolvær stod en guidad havsfisketur på schemat. Vi tyckte att fiskarna nappade som galningar, men enligt vår guide var det en mycket långsam fiskedag. Men innan fisketuren tog vi en tur upp på Tjeldbergtinden.

Upp mot Tjeldbergtinden.

På toppen av Tjeldbergtinden. Vi upplevde det som en lätt tur.

Ut på havet för en guidad fisketur!

Efter fisketuren blev det en bussfärd västerut och vi blev överväldigade av alla massiva Lofotstoppar som ser karaktäristiskt hotfulla ut. Vägen i sig, med sina snirklande broar och tunnlar, var en intressant uppvisning i norsk ingenjörskonst. Vi klev av i Sørvågen där vi planerade en vandring upp i fjällen och en bestigning av Hermannsdalstinden, 1029 möh. Vandringen till foten av tinden var tuff, kuperad, och väldigt vacker.

Upp mot högre höjder!

Vandringen upp till foten av Hermannsdalstinden var bitvis tuff.

Till lunchen fick vi ett mycket trevligt besök av solen!

Ett vattenfall inbjöd till förfriskning.

Gympadojor var inte det bästa skovalet till den här resan. Jag hade väntat mig att det skulle vara torrare i stigarna, men det var inte så jobbigt som det ser ut.

När vi kom fram till foten av berget var toppen höljt i moln, och vi slog läger och inväntade morgondagen. När vi gav oss av morgonen därpå var toppen fortfarande molntäckt, och vi skämtade om att molnen skulle skingra sig exakt när vi nådde toppen. De högre vädermakterna måste ha tjuvlyssnat, för det var precis så det blev och resten av dagen bjöd på ett härligt solsken.

Målet med turen, Hermannsdalstinden, ligger där uppe bland molnen. Notera isberget i sjön.

Vägen upp var tuff, speciellt för mig som är lätt höjdrädd!

Utsikten börjar arta sig!

Stenhav nära toppen.

Vätskepaus vid en snödriva.

Ett par meter ifrån toppen!

När vi kom till toppen var det tjock dimma som fullständigt täckte utsikten och vi var besvikna, men efter bara några minuter började dimman lätta!

Ingen dum utsikt.

Även vägen ned från tinden bjöd på spektakulära vyer.

Sjön nedanför heter av förklarliga skäl Krokvatnet...

... och är så här klar och frisk!

Efter vårt lyckade toppförsök inledde vi en besvärlig nedstigning till havsnivå och forcerade en mycket besvärlig terräng längs Forsfjorden för att ta oss till kvällens mål, Bunes Beach. När vi till slut kom fram var vi helt utmattade, men kände att vi hade nått himmelriket! En enorm sandstrand med ljusgul sand och turkost vatten, omringat av maffiga fjäll och ett vattenfall som försörjde besökarna med dricksvatten, och dessutom en fantastisk kvällssol på det. Det blev dock dålig sömn på natten på grund av starka vindar.

Nog med tinder! Nu är vi på väg ned mot Forsfjorden med slutdestination Bunes beach, som ligger bortanför byn Vindstad om i sin tur syns i högra hörnet.

Här spanar jag in en häftigt vattenfall från en sjö ned i fjorden. Sjön har i sin tur ett inflöde från en högre belägen sjö. Hermannsdalstinden syns i vänstra hörnet.

Vandringen längs norra stranden till Forsfjorden var även den besvärlig med blockstensterräng varvat med busksnår.

Vindstad var en riktig norsk idyll, väl värt ett besök. 

Framme i Bunes beach!

Matlagning i kvällssolen.

Kvällspromenad till vattnet. 

Vacker solnedgång.

Dagen efter Bunes Beach tog vi färjan till Reine där vi inväntade bussen tillbaka till Narvik, och fick oss pizza och öl på en lokal krog. Planen var att göra ett försök på Rombakstøtta i Narvik, men vi hade gjort en miss i planeringen och den buss vi tänkte ta gick endast på söndagar. Därför tog vi oss inte längre än till Leknes, och när vi kom fram var vi så utmattade efter strapatserna dagen innan att vi inte orkade ta oss långt ifrån stan för att slå läger, utan det blev "stealthcampande" hyfsat centralt i byn.

I väntan på bussen. 

Stealthcamp i Leknes.

Dagen efter åkte vi buss till Narvik där vi skulle ha ett knappt dygn kvar innan tåget gick tillbaka till Stockholm, jag var sugen att tumma lite på sömnen och försöka mig på en snabb bestigning av Rombakstøtta, men vädret var uruselt och det blev istället en lugn promenad i dimman. Dagen efter hade jag och Hanna bokat en helt egen sovvagnskupé på väg hem till Stockholm, fantastiskt lyxigt!

Tillbaka i Narvik. Även om Norge är världens vackraste land är vädret inte alltid en höjdare.

Glädjen över att ha bokat en egen sovvagnskupé!

Summering av kardemumman ger att Lofoten är ett måste! Kanske hade det varit fördelaktigt att bila istället för att bussa.