Vintertältning vid Fjättersjön

Sedan min pinsamt misslyckade tur i augusti, som förstördes av ett nattligt besök av Getmannen, har jag velat återvända till den del av Sörmlandsleden som sticker av mot Nynäshamn. Efter att i ett par helger hittat på ursäkter att stanna inne tog jag mig äntligen ut efter en kärleksfull bakspark från min sambo. Den här gången blev det en lyckad tur där Getmannen höll sig på avstånd!

Jag tog pendeltåget till Nynäshamn på lördagen i fint väder och följde Sörmlandsleden etapp 5:1 en kort bit till Fjättersjön där jag hade en tältnatt planerad. Efter en vinglig passage över en rutten spång befann jag mig på en liten ö, där det fanns en fin tältplats med både kvällssol och morgonsol. Vattnet i sjön var av god kvalitet. Det enda dåliga var ljudet från motorvägen som spred sig till sjön.

Kvällssol över en frusen Fjättersjö.

Den korta turen gav mig möjlighet att prova ny utrustning. Dels har jag investerat i det välrenommerade enmanstältet Hilleberg Akto. För mina ändamål känns tältet som en optimal kompromiss mellan vikt och stabilitet. Och dels har jag investerat i ett nytt kök då mitt gamla gaskök har skapat problem i form av en hög med tomma gastuber. Därför kommer jag framöver att använda alkohol som bränsle, med ett kök från Trail Designs. Som alkoholnybörjare hade jag svårt att få till rätt bränslemängd. Alkoholdosering är en ädel konst för alla sorters utenätter.

Nytt tält i kvällssolen.

Nytt kök som precis tillrett en kopp kaffe, i kvällssolen.

Jag har svårt för frystorkad mat men är heller inte intresserad av avancerad friluftsmatlagning. Därför försöker jag ta fram några standardrecept som ska kunna lagas bara genom att hälla på kokande vatten, samt endast bestå av torrvaror man hittar i vanliga mataffärer. Nu blev det en rätt bestående av pulvermos, mjölkpulver, torkad svamp, valnötter och grönsaksbuljong. Det var inte det mest spännande jag ätit och skulle behöva något ytterligare smaksättande.

Middag.

Natten blev till en början kall på grund av markkylan. Efter att ha vikt liggunderlaget på mitten och lagt ryggsäcken under fötterna blev det varmt och skönt. Under natten njöt jag av ljudet från ett lätt snöfall mot tältet, och de märkliga ljud som isen gav ifrån sig. Getmannen skänkte jag en tanke också. När det föll en klump snö från ett träd och slog ned i tältduken fick jag veta att jag hade en puls. Trots detta blev det en sällsynt god natts sömn. Dagen efter bjöd även den på soligt och fint väder, och jag avverkade den knappa milen till Ösmo där jag tog pendeltåget hem.

Soluppgång.

Ihoppackad och redo att gå.

Svalt och soligt.

Höga Kusten augusti 2014

Höga Kusten är definitivt ett av de vackraste områdena i Sverige. Även jag som är uppvuxen bara en bit bort i Umeå upplever miljön som exotisk, så det är inte svårt att förstå varför området har kvalat in på Unescos världsarvslista. Och det bästa av allt är att det går en vandringsled genom hela härligheten.

Vi vandrade delar av Höga Kusten-leden i augusti 2014 under en väldigt varm och torr vecka. Vårt i särklass största problem var tillgången till vatten, som vi behövde mängder av med tanke på hettan. Skogarna var så gott som torrlagda och vi fick ofta tigga vatten från de boende längs leden. Alla vi frågade ställde glatt upp och det märktes att det inte var första gången de fyllde på törstiga vandrares flaskor. Ett enormt tack till alla vänliga längs leden för det! Att vandra i hög värme utan god tillgång till vatten var i sig en upplevelse. Jag är glad över att bo i Sverige där detta tillhör ovanligheterna.

Dag 1 inleddes vandringen vid Höga Kusten-bron. Ett logistiskt problem för den som ska vandra leden är att det kan vara knepigt att ta sig kollektivt till brons norra sida. I vårt fall löste det sig eftersom mina föräldrar var på väg med bil söderut just den dagen och kunde skjutsa dit oss från en närliggande busshållplats. Har man inte så tur som vi hade kanske man kan flörta lite med ens busschaufför och bli avsläppt på ett mer passande ställe. Vi vandrade en kortare sträcka i kvällssolen och slog läger vid en brygga vid en vik och tog ett välförtjänt och svalkande dopp innan vi gick och la oss i tälten.

Startklara vid Höga Kusten-bron i strålande sol.

Leden börjar lite trevande längs bilvägar men sen tar det sig.

Vindskydd med fin utsikt.

Första tältnatten vid en brygga.

Självklart blev det ett dopp på det. Mycket svalkande efter en svettig vandring!

Och till sist en fin solnedgång!

Dag 2 hade värmen inte gett vika. Vi kämpade tappert vidare och gjorde en avstickare upp på Valkallen där det skulle finnas en utsiktsplats. Det var brant uppför, otroligt varmt, och med tung packning blev det svettigt. Den milsvida utsikten gjorde det värt det. Höga Kusten, med de mjuka skogsbeklädda bergen som sträcker sig ut i havet och med fjärdarna som skär böljande in i landskapet, framstår som en snällare kusin till det dramatiska och hotfulla Fjord-Norge. Efter Valkallen satte vi fart igen mot kvällens mål, Nipstugan, där vi övernattade.

Upp mot Valkallen.

Uppe på Valkallen med utsikt mot Höga Kusten-bron där vandringen började dagen innan.

Varmt!

Nere i skogen igen hittade vi en liten bäck och fyllde på vattenflaskorna.

Ut ur skogen till vattnet där det fläktade skönt.

Sedan bar det av in i skogen igen. Här är en övergiven husvagn märkt med 'Supertramp', en referens till Into The Wild.

Snart framme vid kvällens mål, Nipstugan.

Framme vid Nipstugan!

Väl framme vid Nipstugan insåg vi att vi inte hade tillräckligt med vatten för natten. Det föll på min och Mikaels lott gå iväg med gängets flaskor och kirra biffen. Det bästa vi hittade var sjövatten, som vi pumpade genom en vattenrenare. Smaken var inget vidare, men drickbart efter att ha blandat i C-vitaminbrus.

Dag 3 var värmen nästan outhärdlig, men vi kämpade vidare. Dagens mål var Nordingrå, ett samhälle som framstod väldigt idylliskt i sommarsolen. Nordingrå ligger vid Vågsfjärden, som på grund av den rekordhöga landhöjningen inte längre är en fjärd utan en sjö. Vi passade på att proviantera på ICA och letade sedan upp en fin lägerplats med utsikt över sjön/fjärden.

Dagen efter började med en nedstinging från Nipstugan mot lägre höjder.

Ny dag, nya tag.

Välbehövd vilopaus i stekande sol.

Hannas chokladkaka smälte i värmen.

Lägerplats i Nordingrå med utsikt över Vågsfjärden.

Spanar in solnedgången i tältet.

Dag 4 vandrade vi till Ullånger där tog vi bussen till Docksta för att fortare komma till den mytomspunna Skuleskogens nationalpark. Vi hängde runt en stund på Naturum Höga Kusten vid Skuleberget, fyllde på våra vattenflaskor och satte sedan kurs mot skogen. Vi slog läger vid Kälaviken (eller heter det Kälsviken?) inte långt in i nationalparken, och tog ett svalkande dopp. Sedan överraskade Mikael oss andra i sällskapet med lite rom han hade burit med sig och dagen avrundades med en välförtjänt spritfylla.

Naturum Höga Kusten vid Skuleberget. Högt! Notera också citatet av Carl von Linné, "Jag hade lust gå dit." Nästan norrländskt i sin karaktär.

Benvila längs sträckan mellan Skuleberget och Skuleskogen. 

Vatten för en gångs skull! Rinnande vatten!

In mot Skuleskogen med höga förväntningar!

Framme vid Kälsviken/Kälaviken! Härlig kvällsol och skön stämning med många vandrare. Det blev ett kvällsdopp och en romfylla innan läggdags.

Dag 5 utforskade vi Skuleskogen, som klart levde upp till de högt ställda förväntningarna. Att det finns en så exotisk miljö i Sverige fick vår fascination. Känslan var mossig, stenig och rotig, som om skogen lämnats åt sitt öde. Stigarna täcktes av snirklande rötter från gamla förvridna träd. Skogen låg i en brant sluttning mot havet och stora mossiga stenbumlingar låg huller om buller med gamla träd som tappat fästet i lutningen. Allt detta toppades med den spektakulära Slåttdalsskrevan, där berget klyvts i två delar, en osannolik klippformation som var svår att tro på. Naturligtvis är Höga Kusten-leden dragen rakt genom den. Slutmålet för dagen var Tärnättholmarna, där vi övernattade i en stuga.

Snirklande rötter.

Förvridet träd.

Vandringens klimax, Slåttdalsskrevan.

Utsikt mot havet.

Ned mot Tärnättholmarna vid vattnet. Mycket speciellt miljö.

Dag 6 vaknade vi upp till en perfekt sommarmorgon i Skuleskogen. Vi hade plockat blåbär kvällen innan och det kändes lyxigt i morgonsolen med färska blåbär till gröten. Morgonens besök på en närliggande mulltoa var inte fullt lika glamoröst. Toans innehåll var nämligen i full färd med att långkokas i värmen, med påföljande fluginvasion. Då gäller det att hålla andan och snabbt uträtta sina behov. När morgonbestyren var avklarade följde vi leden fram till Köpmanholmen, där vi fick i oss en riktig flottbomb på den lokala pizzerian. Därefter kändes det färdigvandrat för vår del, och vi tog bussen till Örnsköldsvik och tåget hem därifrån.

Frukost med blåbär sista dagen.

Vattenpåfyllning på väg ut ur Skuleskogen. 

Framme i Örnsköldsvik i väntan på tåget hem. 

Det blev en fin vandring, som tyvärr var svår att njuta av på grund av hettan och bristen på vatten. Någon gång tänker jag gå om denna led, förhoppningsvis i sin helhet, under bättre förhållanden.