Midsommar i fjällen

Midsommar är den bästa högtiden. De långa dagarna och den grönskande naturen skapar en speciell känsla, som i år firades med mat och dryck med tjocka släkten uppe i fjällen. Den vedeldade bastun utnyttjades friskt. 

Ankomst kl 23.16

Midsommarafton och jag begår hjältedåd genom att placera ut ölen på kylning i sjön

I väntan på midsommarlunch med tjocka släkten

Bastubad i spegelblank sjö

Midsommarafton bjöd på idealiskt väder, där man kunde sitta ute långt in på kvällen, även om det behövdes en extra tjocktröja. Dagen därpå däremot bjöd på klassiskt midsommarväder, med några plusgrader och konstant regn. Trots detta gav vi iväg oss på tur, då vi hade bestämt oss att bestiga det lokala fjället, 918 möh.

Topptur på G

Tyvärr var toppen höljd i regnmoln och bjöd inte på någon vidare utsikt

Miljön var fin trots regnet

Vi sökte skydd från regnet i en förfallen kåta

Sporthotell och Samaria-ravinen

Att åka på chartersemester innebär solstolspressande och gärna frossande i mat och dryck. Överkonsumtion av livets godheter är skönt ibland men kan leda till myror i benen och dåligt samvete för den som är lagd åt det hållet. Det problemet kan man lösa genom att åka till ett 'sporthotell',vilket jag och Hanna nyligen gjorde, till Kreta. Vi har åkt på ett annat sporthotell tidigare och det är ett vinnande koncept.

Första utsikten över poolområdet

All-inclusive-drink vid poolen

Solnedgång

Vi jobbade på bra vid poolbaren och matbuffén. Det blev ett antal fantastiska grekiska sallader. Men vi tränade också, hela 12 pass hann vi med! Det var en skön blanding av löppass, gympass, vattengympa, HIT-pass och den värsta av alla, 'Boot Camp' där vi fick ta igen för att inte ha gjort lumpen.

Morgonjogg genom en olivlund

Ur natursynpunkt var resans höjdpunkt en exkursion i form av en vandring genom Samaria-ravinen. Ravinen sträcker sig från det inre av bergsområdet Samaria mot havet, ca 16km. Vi var inte ensamma, mer än tusen andra turister passerade genom ravinen den dagen. Det hårda besökartrycket syntes väl på stigen där stenarna var blankpolerade, så att de var såphala trots att de var snustorra. Fint var det dock, ståtligare klippor och klarare vatten har jag bara sett i Norge.

Framme vid ingången till Samaria-ravinen  

Maffig utsikt längs med ravinen

Längre ned i ravinen

Shyssta klippor vars omfång var svårt att fånga på bild

Kristallklart vatten

Ut ur ravinen och ut på en strand

Nöjd över en kall öl

Kajakdebut

Varje gång jag har sett en kajakpaddlare glida fram över vattnet har jag blivit mycket provocerad. Själv har jag stått där som en landkrabba och sett dum ut! I helgen blev det därför en kajakdebut ute i skärgården utanför Dalarö. Jag och Hanna hyrde en dubbelkajak och satte fart för att leta upp någon fin ö att tälta på.

Hanna tog rollen som kartläsare.

Blåsigt till en början.

Trots att det var vår kajakdebut fördes våra paddlar i perfekt synkroni och rodret pedalerades med kirurgisk precision. Skämt åsido, när vi åkte ut var det vita gäss på vågorna i blåsten och vi började med att skämma ut oss genom en total brist på koordination och samarbetsförmåga. Efter att ha bråkat färdigt fick vi in snitsen någorlunda, och lyckades ta oss in i lugnare vikar. Efter att ha irrat runt en stund hittade vi en fin liten ö med tältplats och slog läger.

Vi hittade en liten ö med en fin tältplats.

Top notch-läge i skärgården.

Efter att ha dragit upp kajaken och slagit upp tältet tog vi en tur runt ön, vilket gick snabbt. Naturen var märkbart orörd, med tjocka och förvridna gamla tallar, då något skogsbruk knappast har skett.

Fottur runt ön.

Fina klippor på ön.

... och blommor. 

Den som ger sig ut i skärgården kanske inte ska störa sig på båtar och fåglar. Säg det till den som ligger i ett tält och försöker sova, men trots det blev nattsömnen hyfsat god. Paddelturen tillbaka till Dalarö skedde i perfekt paddelväder, i princip vindstilla, ganska svalt och soligt genom en pittoresk skärgårdsmiljö.

Ny dag, nya paddeltag. 

Med lite övning blev jag en vass paddlare.

Bildskön miljö.

Färdigpaddlat!

Det var verkligen skitroligt att paddla. Redan under turens gång började vi prata om nästa paddeltur. Speciellt roligt vore det med en längre tur, en vecka eller så.