Vårtur på Sörmlandsleden Gnesta-Mölnbo

Sörmlandsleden väster om Järna har två anslutningar till pendeltågsstationerna i Gnesta och Mölnbo och går genom sällsynt fin natur, vilket skapar en perfekt helgtur. Eftersom väderprognosen var god och våren anlänt fick jag medhäng av Hanna. SMHI hade utlovat 0.0mm regn och Hanna glömde att ta med sig sina regnkläder, så det kom inte som någon överraskning att det regnade en hel del. Detta på lördagen, söndagen bjöd istället på ett mycket fint vårväder.

Vi åt lunch vid utsiktsplatsen över Klämmingen. Det blev en uppdaterad version av den potatismosröra jag provat ut tidigare, bestående av potatismos, cashewnötter, svamp, soltorkade tomater, grönsaksbuljong och rapsolja. Det börjar närma sig med den här rätten, de soltorkade tomaterna gav rätten det den saknade, men grönsaksbuljongen gör smaken lite läskig och bör bytas ut mot salt och en kryddblandning innan jag blir nöjd.

Lunchpaus vid utsiktsplatsen över Klämmingen.

En bild som karaktäriserar vädret under lördagen, regn varvat med sol.

Hanna gör sig vacker för kameran!

Under den här turen provade jag att gå i vattentäta strumpor. Det var en upplevelse att stå i en bäck och känna kallt vatten som strömmar runt fötterna, men samtidigt vara torr om fötterna. Det blir dock lite fuktigt efter ett tag på grund av fotsvetten, men fötterna håller sig varma. Vad jag förstår ska den här typen av sockar börja läcka efter ett tag, så vi får se om det är något som är värt att satsa på i längden. Det kändes i alla fall som en stor befrielse att gå med lätta löparskor istället för mina tunga kängor jag har burit under vintern.

Jag provade vattentäta strumpor.

Vi vandrade fram till Stora Envätterns naturreservat, där det fanns ett flertal fina lägerplatser. När vi slog läger regnade det lätt, men vädret sprack upp och vi fick avnjuta en riktigt härlig kvällssol. Efter en stund fick vi påökning av ett gäng vandrare som gjorde samma vandring (Gnesta-Mölnbo) som vi, de hade träffats via någon meetup-grupp. De satt med oss en stund vid vår eld men de trodde antagligen att de störde och flyttade på sig, vilket var synd för de verkade vara ett gäng sköna lirare. Vår middag blev en rätt bestående av snabbnudlar, bananchips, russin, jordnötter och jordnötssmör. Gott!

Slutvandrat! Läger vid Stora Envättern.

Ingredienser för kvällens middag.

Färdiglagad middag, gott!

Solnedgång över Stora Envättern.

Nöjd över dagen.

Kokning av sjövatten.

Natten bjöd på någon minusgrad och jag hade tagit mig min sommarsovsäck med en komforttemperatur på fem plusgrader. Detta var med flit för att försäkra mig om att den funkar för en frostnatt i fjällen på sommaren, och det var inga problem. Även om det kändes kallt frös jag aldrig, och hade jag förstärkt med min dunjacka och/eller en flaska med varmt vatten hade det blivit riktigt varmt.

Söndagen bjöd på ett härligt solsken och ett klockrent vårväder. Det tog ett tag innan den frusna omgivningen tinades upp, men det slutade i ett härligt T-shirt-väder. Vi fick oss till och med en solbränna!

Morgonsol över lägret. Det var betydligt kallare än vad det ser ut som.

Vandring i strålande sol.

Paus uppe vid en utsiktsplats i Stora Alsjöns naturreservat. 

Kaffepaus i solen. Tshirt-väder!

Vi fick oss en bränna vid lägerplatsen vid Akaren, där vi har tältat tidigare.

Jag hade gått och längtat efter en pizza med en pilsner på pizzerian i Mölnbo, men tyvärr hann vi inte med det innan pendeltåget gick.

Påsktur i Arjeplogsfjällen

Bland vandrare och skidåkare är Arjeplogsfjällen är en lite bortglömd del av den svenska fjällkedjan. De mer spektakulära fjällen norrut, eller de mer lättillgängliga fjällen söderut verkar föredras. Laisdalen är ett område där jag vistades mycket i under uppväxten (faktum är att det var där jag tog mina första steg), men först nu har jag gjort något som liknar en tur i området.

Laisdalens fjällurskog.

Jag har aldrig tältat i snö och såg detta som ett bra tillfälle att prova på med närhet till en stuga. Efter en nostalgisk tur upp mot fjället Niebsurte (918 möh) slog jag upp tältet vid trädgränsen. Det var inte riktigt lika enkelt som det såg ut i Hillebergs instruktionsvideo, men till slut fick jag upp tältet skapligt.

Längs skoterspåret upp mot Niebsurte.

Kaffepaus i björkskogen nära trädgränsen.

Ibland trängde solen genom molnen.

Kvällens läger, med WiFi-koppling från hotellet i Laisvall.

Middagen blev en gryta på couscous, torkad mango, torkade sojabönor, grönsaksbuljong och parmesanost. Smaken blev vidrig så det blir att byta ut ingredienser på det receptet. Efteråt blev det en tur upp på den vindpinade fjälltoppen och efter nedkomsten en god natts sömn. Det var kallt och det blåste men jag frös aldrig. De gånger vinden mojnade var områdets kompakta tystnad slående.

Kvällens middag. Blä.

Milsvida vyer över ett fruset landskap uppifrån Niebsurte.

Skymning.

Gryning.

Utsikt mot Arjeplog.

Den första tältningen i snö blev mycket lärorik: vanliga tältspikar är hopplösa i lös snö, och det är knepigt att avgöra hur underlaget ser ut ifall snön är djup. Jag hamnade i en lutning och fick hasa mig upp med jämna mellanrum under natten. Efter tältnatten tog jag mig ned i dalen för att leva stugliv. Vi kokade kaffe på björkved, och grillade korv och mackor. Nere i Stockholm kallar vi detta för bushcraft.

Bushcraft.

Grillade mackor.

Sista dagen blev det en ordentlig skidtur längs med Laisälven. Sjön smalnar av söderut, där istäcket sprack upp till öppet vatten och övergår längre söderut till en fors. Där forsen var som finast fanns en bro över till andra sidan vilket gav en naturlig vändpunkt. En fin och utmattande tur.

Full fart söderut längs Laisan, jag pekar mot den tidigare tältplatsen.

Ackerforsen.

Bro vid Hästskoforsen.

På väg hem blev det ett besök på Silvermuseet i Arjeplog där det fanns en bok som var för intressant för att låta bli: Urfödan av Lilian Ryd (syster till Yngve Ryd) som är en ambitiös genomgång av självhushållets Lappland. Så långt att döma en utmärkt bok.