Läggesta till Gnesta längs en frusen Sörmlandsled

Skogen kallade och jag var inte sämre än att jag samlade ihop utrustningen och planerade en tur längs Sörmlandsleden. Det blev sträckan Läggesta-Gnesta, etapper 15:1, 15 (en bit), 14, 13 (en bit) och 13:1. Jag klev av tåget lördag morgon och framkomligheten visade sig vara klart sämre än vad jag hade väntat mig, större delen av leden var nämligen isig och hal. Vädret var disigt och trist med en temperatur som pendlade kring nollan. Trots det blev det en behaglig vandring eftersom det rådde ett skönt lugn i skogen, som förstärktes av att jag var nästan helt ensam ute.

Ihopplockad utrustning.

Fruset, isigt och halt på leden.

Benvila med utsikt över Klämmingen.

Eftersom jag hade missbedömt underlaget blev det en kortare dagsetapp än väntat. Jag slog läger vid Stora Kvarnsjön och fick till min förvåning igång en eld på det blöta virket. Då kände jag mig som en respektabel skogsfarare. Lägerplatsen är i utkanten av ett vargrevir (Sjundareviret), vilket gjorde att varje ljud jag hörde där jag låg i tältet var en varg. Det är helt otroligt hur mycket fuffens skogen har för sig i mörkret med alla möjliga ljud som följd. På natten hade jag ett djurligt besök, av ljudet att döma lättfotat och smidigt, som närmade sig och stannade en bit från tältet där jag låg. Jag klappade händerna och då satte djuret full fart ut över isen. Tyvärr såg jag inga spår dagen efter. Förmodligen var det väl en räv eller nåt, men det är kul att tro att det var en varg.

Lägerplats vid Stora Kvarnsjön.

Lägereld.

Jag brukar tillverka en bekväm kudde av min dunjacka och fleecetröja ihopvikta, och en fleecebuff som håller ihop. Viker man det ordentligt håller kudden ihop hela natten.

Som jag skrev i ett tidigare inlägg försöker jag ta fram några standardrecept som jag ska kunna laga bara genom att hälla på kokande vatten, samt endast bestå av torrvaror från mataffären. Den här gången blev en det en tacogryta bestående av snabbris, tomatsoppa, tortillachips, chilinötter, tacokrydda och rapsolja. Det blev en omedelbar favorit.

Ingredienser för kvällens kulinariska upplevelse, tacogryta.

Färdig tacogryta. Smarrigt!

På söndagen vaknade jag tidigt och satte fart med slutmål Mölnbo eller Järna, efter humör. Efter ett tag tyckte jag att jag inte kände igen mig på kartan och insåg att jag hade gått fel, in på anslutningsleden (etapp 13:1) till Gnesta. Det kändes inte värt att vända så jag fortsatte, vilket var synd då halva etapp 13:1 består av bilväg, till skillnad från den mycket vackra etappen mot Mölnbo som jag delvis gått förut. Ungefär halvvägs på etappen mot Gnesta fanns det en mycket fin utsiktsplats över Klämmingen. På den andra halvan närmast Gnesta pågick det någon slags skyttetävling så det lät som i en krigszon medan jag gick längs bilvägen och fick avgassalvor levererade rätt i nyllet. Det var ett bryskt uppvaknande efter att ha kommit ut ur lugnet i skogen.

Morgonkaffe.

Ungefär i mitten av etapp 13:1 finns det en utsiktsplats över Klämmingen.