Vandring bland fjordar i Norge

Midsommar 2014 utförde jag och sambo en blixtvandring i Norge. Vi tog tåget till Oslo och därifrån tåget till Åndalsnes i Romsdal. 

Tågresan längs Raumabanen var en överväldigande upplevelse. Under inte mer än ett par timmar såg vi landskapet genomgå en total förändring, från det relativt platta Oslo till de mjukt sluttande konturerna kring Telemark som långsamt övergick till det våldsamma landskapet i Romsdal. Tåget svängde förbi Trollveggen, en klippformation som reser sig i princip helt vertikalt 1100 meter från sin bas. Den som har stått under en av världens höga byggnader, t.ex. Empire state building med sina 318 meter, vet vilken nacksträckare det innebär, och tänk då att Trollveggen står tre gånger högre. Tyvärr lät den sig inte fångas på bild.

Framme i Åndalsnes! Kvällens lägerplats är uppe på berget Nesaksla i bakgrunden. 

Väl framme i Åndalsnes hade vi planerat att vandra en bit av 'Romsdalseggen' och övernatta uppe på berget Nesaksla. På vägen upp mötte vi en ung kille från Belgien som skulle spendera en längre tid ute i naturen i Norge. Jag fick hans e-mail men tyvärr kom den bort. Han var väldigt trevlig men outrustad för en kall sommarnatt i Norge. Han slog läger bredvid oss men han var borta när vi vaknade tidigt på morgonen. Hans tält och en strumpa var dock kvar.

Vädret var ingen höjdare men landskapet var vackert.

Leden upp på berget var mycket välskött men det var trots det en tuff vandring.

Fin utsiktsplats längs stigningen.

Väl uppe på berget satt jag länge med kikaren och insöp landskapet. Mäktigt! 

Lägerplatsen. Trots att det var midsommar snöade det lite under natten.

Morgonen därpå steg vi upp tidigt och gick nedför berget och inväntade bussen mot Geiranger.

När man som svensk reser i Norge är det kul att iaktta små kulturskillnader som finns mellan två länder som i övrigt är så pass lika. Den första och mest stereotypa upplevelsen vi fick av sådana kulturskillnader var när vi väntade på bussen och mötte en norsk pensionär som skulle på en 'ut på tur'. Hon hade ett sånt där gammalt färggrannt syntetställ 80-90-talet, ett paraply, och en lunchmacka. Hon klev sedan av bussen högt uppe i vinterfjällen, och satte full fart uppåt i vinterlandskapet (se bilden nedan). Bussfärden var en mäktig naturupplevelse, inte minst då bussen körde upp längs den berömda Trollstigen.

Bussen stannade vid ett antal platser för foton, bland annat en utsiktsplats över Geirangerfjorden. När jag gick fram och såg ut över den trånga fjorden, med bergen som stack rakt upp ur vattnet, vattenfallen som rann ned längs bergskanterna, och molnen som slog mot klippväggarna, fick jag ett av de starkaste ögonblicken i mitt liv.

I väntan på bussen mot Geiranger. Norrmännen gillar verkligen sina troll!

Vid bussresan mellan Åndalsnes och Geiranger var det flera stopp för foton, här vid foten av Trollstigen.

I bussen upp längs Trollstigen. Inget för den höjdrädde!

Trollstigen!

Det var vinter uppe ovanför Trollstigen. Den norska tanten som skulle 'på tur' satte full fart uppför fjället i bakgrunden.

Färja över Norddalsfjorden vid Valldal.

Utsiktsplats över Geirangerfjorden. Ett av mitt livs starkaste upplevelser.

I Geiranger lagade vi lite mat vid fjorden och påbörjade sedan vår planerade vandring upp mot Vesterårsdalen.

Väl framme i Geiranger blev det lite lunch på kajen vid fjorden.

Utsikt över vattenfallet Storsæterfossen. Man kan gå in bakom vattenfallet!

På väg upp mot Vesteråsdalen passerade vi några fårhagar.

Vesteråsdalen. På grund av den branta stigningen upp från Geirangerfjorden kändes det som att floran ändrade karaktär mycket snabbt, från frodigt landskap till karg fjällmiljö. 

Lägerplatsen. Nattens sömn blev orolig på grund av starka vindar och ihållande regn som pressade ner tältduken i ansiktet på oss. 

Forsen som sedan bildade Storsæterfossen.

Morgonen därpå var vädret riktigt ruskigt. Det är alltid svårt att fånga hällregn på bild, men tro mig, det öste verkligen ner när den här bilden togs. Vad kunde man vänta sig, det är ju Norge.

På vägen ned tillbaka mot Geiranger gick vi längs trappan som följer en mäktig fors som går genom byn.

Vi tog bussen tillbaka mot Åndalsnes, där vi skulle ta tåget hem igen. Vi hade planerat ännu en tältnatt men det kändes uteslutet efter all nederbörd, så vi tog in på hotell. Här ser vi en mycket nöjd Hanna efter att ha kommit in i ett torrt hotellrum!

Vi tog en promenad runt i byn och inte minst sandstranden fångade vår uppmärksamhet.

Denna reseupplevelse ligger mig varmt om hjärtat och förhoppningsvis kan det inspirera någon att åka till denna del av Norge och uppleva detsamma.