Kajakdebut

Varje gång jag har sett en kajakpaddlare glida fram över vattnet har jag blivit mycket provocerad. Själv har jag stått där som en landkrabba och sett dum ut! I helgen blev det därför en kajakdebut ute i skärgården utanför Dalarö. Jag och Hanna hyrde en dubbelkajak och satte fart för att leta upp någon fin ö att tälta på.

Hanna tog rollen som kartläsare.

Blåsigt till en början.

Trots att det var vår kajakdebut fördes våra paddlar i perfekt synkroni och rodret pedalerades med kirurgisk precision. Skämt åsido, när vi åkte ut var det vita gäss på vågorna i blåsten och vi började med att skämma ut oss genom en total brist på koordination och samarbetsförmåga. Efter att ha bråkat färdigt fick vi in snitsen någorlunda, och lyckades ta oss in i lugnare vikar. Efter att ha irrat runt en stund hittade vi en fin liten ö med tältplats och slog läger.

Vi hittade en liten ö med en fin tältplats.

Top notch-läge i skärgården.

Efter att ha dragit upp kajaken och slagit upp tältet tog vi en tur runt ön, vilket gick snabbt. Naturen var märkbart orörd, med tjocka och förvridna gamla tallar, då något skogsbruk knappast har skett.

Fottur runt ön.

Fina klippor på ön.

... och blommor. 

Den som ger sig ut i skärgården kanske inte ska störa sig på båtar och fåglar. Säg det till den som ligger i ett tält och försöker sova, men trots det blev nattsömnen hyfsat god. Paddelturen tillbaka till Dalarö skedde i perfekt paddelväder, i princip vindstilla, ganska svalt och soligt genom en pittoresk skärgårdsmiljö.

Ny dag, nya paddeltag. 

Med lite övning blev jag en vass paddlare.

Bildskön miljö.

Färdigpaddlat!

Det var verkligen skitroligt att paddla. Redan under turens gång började vi prata om nästa paddeltur. Speciellt roligt vore det med en längre tur, en vecka eller så.