Marathon

Sa jag att jag sprang ett marathon i lördags? Det gjorde jag i alla fall, sprang ett marathon alltså. Alla som inte sprang ett marathon i lördags kan slänga sig i väggen, och det innefattar inte mig, för jag sprang nämligen ett marathon i lördags.

Att springa ett marathon är väl en typisk grej nervösa stadsbor måste göra för att skryta om det sen, så det känns skönt att jag har fått det avklarat. Sluttiden på 04:54:38 är tyvärr inget som går till historieböckerna, men det var uppfriskande med ett rejält spektakel som Stockholm Marathon. Publikens värme gick inte att ta miste på, speciellt den hysteriska karnevalsstämningen vid Västerbron gjorde att man orkade ta i lite extra i uppförsbacken. Motionslöparna verkade inte riktigt lika uppsluppna, i startfållorna innan startskottet såg jag några innovativa stretchrörelser. Bra träning fick jag i alla fall, och tyvärr är jag väl så dum att jag kommer att utsätta mig för detta självplågeri igen i framtiden.