Skogstokig: Jämtlandstriangeln

Farsan ville gå Jämtlandstriangeln och jag var inte sämre än att jag hängde på. Turen, som går mellan fjällstationerna Storulvån, Blåhammaren och Sylarna, ger en möjlighet att kombinera de svenska fjällen med ett anständigt leverne. Istället för att slå upp ett tält i något mygghål och knapra frystorkat kan man efter avklarad dagsetapp avnjuta en trerätters, basta och sova i en säng.

Storulvån - Blåhammaren, 12.2km

Vi ankom med bil vid lunchtid och satte fart mot Blåhammaren, där en trerätters väntade. Jag har aldrig fjällvandrat på hösten och hoppades på fina höstfärger, och det levererades med besked. Vyerna, höstfärgerna och den lättvandrade stigen gjorde de 12 kilometrarna mycket behagliga. Trerättersmiddagen kändes därför nästan oförtjänt, även om den slank ned utan motstånd.

Storulvåns fjällstation ligger lättillgängligt vid slutet av vägen

Efter avfärd från Storulvån möttes vi direkt av dramatiska höstfärger

Lättvandrat längs leden

Kokkaffe

Framme vid Blåhammarens fjällstation

Vy från verandan

Huvudrätten: lamm för köttätare, halloumi för icke-köttätare

Blåhammaren - Sylarna, 18.6km

Efter en stadig frukost, där höjdpunkten var nybakat grötbröd, satte vi fart i en tjock morgondimma som lättade eftersom. Vädret var sådant att vi behövde stanna stup i kvarten för att ta på och av regnkläder. Leden var fortsatt lättrampad.

Dimmig morgon

De platta vyerna påminde lite om Padjelanta

På väg mot Sylarnas fjällstation

Utsikt mot sista stigningen mot Sylarna

Sylarnas fjällstation hade ingen restaurang men dock en matsal med utsikt över Sylmassivet. Utsikten gav inspiration till att ge mig ut på en kort tur uppför kullen Herrklumpen, där jag fick se fjällstationen uppifrån såväl som en spektakulär utsikt över Tempeldalen. Väl tillbaka från min tur satte jag mig och lyssnade på det underhållande snacket som gick i bastun.

Matsalen på Sylarnas fjällstation

Fjällstationen sett från toppen av Herrklumpen

Vy mot Tempeldalen från sidan av Herrklumpen

Sylarna - Storulvån, 16.2km

Skyn täcktes av ett tjockt molntäcke även den sista dagen på leden. Nu var det dessutom märkbart fler folk ute eftersom helgen närmade sig. Till slut orkade vi inte ens heja på alla vi mötte. Väl tillbaka på Storulvån väntade ett sista fjällfrosseri i form av ännu en trerätters, men innan dess hann jag med ett löppass på kullen Getryggen. Jag såg framför mig hur jag skulle flyga fram som Emelie Forsberg men jag var spyfärdig innan jag ens kommit halvvägs, och gav upp innan toppen när det började spöregna. Ölpaketet till middagen satt där det skulle efter detta äventyr.