Riksgränsen - Nikkaluokta

Att vandra ensam är en speciell känsla, speciellt när man gör det i mindre frekventerade områden. För detta pusslade jag ihop en tur i Kebnekaiseområdet med för mig nya etapper. Till hjälp hade jag Claes Grundstens guidebok över Abisko/Kebnekaise, som nu finns tillgänglig i praktiskt e-boksformat. Slutresultatet blev en fin tur i skiftande väder och terrängförhållanden.

Dag 1: Riksgränsen - Stuor-Kärpel 

Ankomst till Riksgränsen skedde med fjälltåget vid 17-tiden den 7e juli. Sommaren 2017 är ovanligt snörik, om än inte på samma nivå som sommaren 2015 om jag har förstått det rätt. Under våren och den tidiga sommaren hade jag noga följt rapporteringen om snöläget, men trots detta hade jag stort missbedömt snöläget i Riksgränsentrakten.

Bara en kort bit från tåget möttes jag till min förvåning av i princip helt snötäckta dalar och isbelagda sjöar. Vädret var dock sagolikt med strålande sol, och till mitt stora nöje fick jag avnjuta den mest praktfulla midnattssol jag sett.

Riksgränsen

Mycket snö på leden söderut

Istäcke över sjön Gátterjávri

Snöpulsning

Vinterförhållanden på leden

Midnattssol över lägret

Dag 2: Stuor-Kärpel - Alesjaure

Dagen präglades av en säsongsskiftning från vinter till vår. Vädret hade försämrats betydligt jämfört med dagen innan, och den strålande solen byttes mot pissregn som inledningsvis skapade en hotfull stämning i det karga och snötäckta landskapet. Några spännande vad blev det också. Vadet vid Valfojåkka var särskilt uppfriskande. 

Ny dag i sämre väder

Efter ett vad med vatten över knäna

Strax innan raststugan vid Valfojåkka

Raststugan vid Valfojåkka med utsikt österut

Välbehövd vilopaus i skydd mot regnet

Snötäcket sprack till sist upp

Sammantaget var den första halvan av dagsetappen tveksamt rolig och inget jag vill göra om. Dessbättre övergick vintern till vår allt eftersom jag tog mig nedåt och österut. Snötäcket tunnades snabbt ut och ersattes av knoppande växtlighet och snart var det enstaka snöfält som behövde korsas. Läger slog jag i Alesjauredalen, som var i stort sett fri från snö.

Vintern övergick till vår

Första utsikten över Alesjauredalen efter passet från Unna Allakas

Läger vid Alesjaure

Belöning efter en hård dag

Dag 3: Alesjaure - Kaskavagge

Dagen började med en kort sväng förbi Alesjaurestugorna. Efter att ha avslutat en etapp präglad av total ensamhet var det en märklig känsla att korsa Kungsleden med alla dess vandrare. Jag fortsatte mot Vistasdalen, vars nedre del jag fick uppleva 2013. 

På väg in i Vistasdalen

Övre delen av Vistasdalen bjuder på högklassig fjällvandring

Under gårdagen hade säsongen skiftat från vinter till vår, och utvecklingen fortsatte i Vistasdalen där sommaren slog ut. Den övre delen av dalen var högklassig fjällvandring, med lättrampade stigar i ett behagligt medlut, och det fina vädret medförde vyer så praktfulla att man nästan blir rörd till tårar. Att denna vidunderliga natur inte är skyddad är upprörande. Vandringen genom dalen var dessutom osannolikt behaglig då jag inte såg röken av en enda myggjävel, inte ens i den tätaste björkdjungeln.

Vårförhållandena övergick till sommarförhållanden

Utsikt uppåt i dalen i närheten av Vistasstugan

Efter den behagliga dalgångsvandringen vek jag av uppåt igen mot Njunni och Kaskavagge. Här var terrängen besvärlig med stenar och täta höjdkurvor. Lägerplats fann jag strax innan bron i Kaskavagge, där jag fick smaka på en blöt och blåsig natt. 

På väg upp ur Vistasdalen mot Njunni 

Utsikt över nedre delen av Kaskavagge

Läger strax innan bron i Kaskavagge

Dag 4: Kaskavagge - Kebnekaisedalen 

Från Kaskavagge vek jag upp mot passet över till Tarfala. Jag funderade på att gå via Darfálčohkka och på så sätt få en topptur på köpet, men den var höljd i moln. Det vanliga passet visade sig vara nog så ansträngande. Utsikten över Tarfala var spöklik i regnmolnen. Tyvärr var sjön Darfáljávri täckt av is och visade inte sitt glaciärfärgade skimmer, och tyvärr var Kebnekaise täckt av moln.

Utsikt från bron i Kaskavagge

Besvärlig terräng på väg mot Tarfala

Vy över Darlfáljávri

Nedstigningen till Tarfala var brant och besvärlig med hala stenar. Stigen ned mot Kebnekaisedalen var dock väl upptrampad och lättgången. Läger slogs i närheten av bron över Darfláljohka, i skydd av björkskogen. Lägerplats var en av de många väl använda och tillplattade tältplatser i björkskogen mellan Kebnekaise och Nikkaluokta. Det visade sig senare vara en illa vald lägerplats, då ljudet av den dånande Darfáljohka höll mig vaken stora delar av natten. Tyvärr hade jag glömt att ta med öronproppar. Utsikten mot Kebnekasiemassivet bjöd på ett majestätiskt skådespel när regnovädret varvades med sol. 

Vy över Darfáljohka på väg ned från Tarfala 

Vy över Kebnekaisemassivet från dasset vid bron över Darfáljohka mot Kebnekaise fjällstation

Blött läger i björkskogen

Dag 5: Avslut i Nikkaluokta 

Den sista dagen hade jag lämnat öppen för en topptur upp till Kebnekaise. De höjdmeter jag redan hade avverkat kändes dock fullt tillräckliga då jag hade överansträngt en sena på ena foten, vilket jag misstänker är på grund av för klena skor. Således satte jag fart mot Nikkaluokta för att avsluta turen.

Strålande morgonsol över Kebnekaisemassivet och Darfáljohka

Fest i Nikkaluokta efter en lyckad tur